söndag 21 februari 2010

Björn Ranelid om Carl Fredrik Reuterswärd





Kärleken är världens första atombomb. Ingen människa kan skriva vackert med knuten hand och ingen kan skjuta med pistolen, om pipan slår knut på sig själv. Det vet konstnären,
ty han måste alltid vara en tro högre än livet.

Människans kropp räcker inte till när hon skrattar och gråter. I drömmen kan en vagn ligga på rygg och sova, medan loket drar fyrtio andra. En röd blomma slog ut i Carl Fredrik Reuterswärds hjärna. Då flyttade han pennan från den högra handen till den vänstra och besegrade vanan och självklarheten.

Konsten är en dörr som står på glänt mellan förnuft och känsla, vetenskap och religion. Där vandrar det mystiska och outsägliga fritt. Carl Fredrik Reuterswärd känner ingen vaktmästare med nycklar.

Leken och fantasin besegrar alltid reglerna. Pojken spelar kula i den gamle mannen. Människans längsta resa är mellan ögat och hjärtat och där krävs inte visum eller pass. Carl Fredriks barnasinne och humor har gjort honom till ambassadör för alla nationer.

Ordet uppstår från döden och färdas med ljusets hastighet. Mellan bokstäverna råder större frihet än i dem. Detsamma gäller för siffrorna. Även det vet konstnären. Etik, matematik och konst måste visas, ty de kan inte sägas.

Reuterswärd har funnit att den vänstra handen är mindre sträng än den högra. Den leker med tyngdlagen och låter udda vara jämnt. Det är en seger för konsten.

På en stege av skratt når barnet högre än fursten och tyrannen.

Inga kommentarer: